Föräldraansvar

vi är alla människor

”När föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning ansöker om assistansersättning gör Försäkringskassan en bedömning av hur mycket assistans just det barnet behöver. Bedömningen görs med hänsyn till det normala föräldraansvaret, det vill säga hur mycket hjälp och stöd barnet behövt om det inte haft sin funktionsnedsättning.”

Citatet är direkt kopierat från försäkringskassans hemsida. Nu till min fråga. Vad är normalt? Som en tvåbarnsmamma kan jag med gott samvete, påstå att barnen är väldigt olika i sin utveckling.

I den ålder där mitt första barn kunde städa sitt rum, skära sin egen mat, borsta sitt hår etc, kan barn nummer två fortfarande inte komma ihåg att man inte ska använda fingrarna för att äta middag. Så vilket är det som är normalt?

Av vissa beslut så kan man utläsa att handläggaren tycker att det är ”normalt” att bära runt en 6 åring, eller att det är ”normalt” för en förälder att vara hemma och möta upp en 16 åring efter skolan. Här kommer man igen till det vi har redan pratat om (fast inte nog). Besluten från försäkringskassan är inte rättvisa. Där handläggaren A förstår att det inte är normalt att behöva bära runt en 6-åring och därför beviljar tid för hjälp med förflyttningar. Bestämmer handläggare B (i samma fall) att inte bevilja tid för hjälp med det samma, med motiveringen att man inte kan lämna en ”normal” 6-åring ensam och därför faller förflyttningar under föräldraansvar.

Visserligen lämnar inte jag min 6-åring ensam hemma, dock skulle jag nog få väldiga fysiska problem om jag skulle behöva bära runt honom. Man måste räkna in att som en förälder ska man ha ett förvärvs arbete för att kunna ta hand om sin familj ekonomiskt. Tänk dig då efter ditt heltidsjobb, komma hem, laga mat, bära runt ett barn på ca 25-30 kg. Därefter, inte sätta sig vid tv:n för att varva ner utan se till att mata sin 6-åring, bada, se till att medicinera, byta om till nattkläder och lägga sin 6-åring för att sen ha tillsyn under natten, springa in flera gånger på natten för att ändra sovställning för sitt barn för att undvika liggsår. Tänk sen att varje moment tar mellan 30 minuter och 1 timme. Förstår ni? Föräldraansvar all ära, men var går gränsen? Att ha ett barn med funktionsnedsättning som behöver hjälp och tillsyn 24 tim/dygn, och inte få hjälp med den situationen. Medvetet tvinga föräldrarna pressa sig till brytpunkten där man själv börjar tänka att lämna bort sitt eget barn. Må dåligt av att ens tänka tanken… Vi måste hjälpa de familjerna som hjälp behöver. Stötta föräldrarna i deras vardag. Vi ska finnas där för våra medmänniskor!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s