Myrsteg framåt?

arbetsmyror

I dagarna kom regeringen med förslag till lagändring inom LSS. Sondmatning och andning ska räknas som grundläggande behov och föräldraansvaret för dessa hjälpbehov ska avskrivas!

Låter det bekant? Ja, det var ju en av punkterna som flera partier gick till val med 2018.. Nu, drygt ett år efter valet, har man alltså kommit fram till att det ska drivas igenom. Redan från och med 1 november 2019 blir det en grundläggande behov att andas (ironi?). Ja ni läser rätt, hittills har inte hjälp med andningen räknats som grundläggande behov, utan har varit ett övrig hjälpbehov som man får hjälp med OM man med sina grundläggande behov kommer upp i 20 timmar i veckan. Låter väl helt sjukt, men så har det varit.

Från och med 1 juli 2020 (drygt 2 år efter alla val löftena) hoppas vi alltså att även sondmatning, som för övrigt är för många enda sättet att få i sig näring, också ska beaktas i sin helhet som grundläggande behov. Hittills har man endast räknat in själva inkopplingen av sondslangen som grundläggande behov, och därmed struntat i faktumet att det även tar tid att föra in maten i magen.

Så det har tagit, eller kommer att ta, 2 år för att komma fram till att en människas grundläggande behov för att överleva är att andas och få i sig näring. Jag lärde mig detta redan i lågstadiet, men beslutsfattarna har kanske inte gått samma skola som jag då.

Nu slår man i regeringen i den stora trumman och klappar varandra på axlarna när man faktiskt har gjort något positivt för LSS frågan. Men i det stora hela så infattar lagändringen drygt 100 personer som kan få assistans av de tusentals som har förlorat assistansen de senaste åren. Stora frågan kvarstår, kommer vi nånsin få till en lagstiftning som säkerhetställer hjälp för ALLA som är i behov av det?

Vi har varit där förr. Assistansen var en rättighet för de behövande, och ett stolt Sverige kunde slå sig för bröstet för att vara i framkant med sin funktionshinderspolitik. Det var herrans många år sen, mycket har hänt sedan LSS:ets glansdagar. En gång så stolt Sverige får numera skämmas i skamvrån för sin oempatiska sätt att döma ut funktionshindrade människor. FN kommittén kritiserar Sverige för den urdåliga politiken för människor med funktionshinder. Hur länge till kan regeringen blunda för detta? Det nya förslaget till lagändring är som brödsmulor som kastas till småfåglar för att tysta dem en stund. Bra att man kommer framåt, men lite för sent kan man nog säga…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s