Begränsningar

ökande-vinster-6472971

Fick en tips av en kund om att skriva lite angående det nygamla förslaget om att begränsa vinster i välfärden. Min första tanke var ju självklart; Behövs det? Som en privat anordnade av assistans vet vi att vinsterna i den här branschen är väldigt marginella. Att begränsa vinsten genom att lägga taket på 7-8% gör väl inte så mycket då man kan väl inte ha en fungerande, rättvis, bra och fackmässig assistans samtidigt som man gör över 8 % vinst, eller?

Efter att ha kollat lite på förra årets bokslut hos flera assistansbolag så kom jag fram till att även om de flesta ligger i genomsnitt 2-7% vinst så finns det assistansanordnare som ligger på över 10 % i vinstmarginal. Så visst kan man motivera en begränsning. Frågan är dock hur mycket det hjälper i slutändan. När man startar ett bolag inom omsorg, är nog inte grundtanken att det finns stora pengar att tjäna. De flesta vet om att det ligger mycket arbete och mycket känsla för medmänsklighet att faktiskt kunna hjälpa, inte för att ”tjäna en hacka”. Att det finns oseriösa företag i varje bransch är tyvärr ett faktum som jag inte tror man kommer ifrån. Visst kan man kanske begränsa det lite, men att helt kunna utrota det är nog bara en dröm.

Finansutskottet föreslår att riksdagen nekar vinstbegränsningen och istället inför ”nationella kvalitetskrav för verksamheter som bedrivs inom välfärden”. Kommer det ändra något? Vem är det som ska se till att kraven uppfylls? Nästan 15 000 personer har personlig assistans så man kan bara ana hur många assistansbolag det finns i Sverige. 1,6% av assistansanvändare ordnar sin egen assistans, bara det är 240 st. ”bolag”, på det ska man räkna in alla kommuner som anordnar assistansen i egen regi och självklart de privatägda bolagen. Att ha någon effektiv kontroll att kvalitetskraven uppfylls kommer vara svårt, eller omöjligt, att kunna verkställa.

Mitt förslag för kvalitetssäkring? Använd alla vår kära Försäkringskassan. Att jämföra beslutet med hur bolagen egentligen använder de beslutade timmarna, inte bara sporadiskt utan via algoritm på datorn, plocka ut de som inte använder timmarna enligt beslutet och granska varför. Krav på kollektivavtal och stickkontroller på att personalen har rätt lön i förhållande till sin ålder och arbetslivserfarenhet. Vem vet, kanske skulle funka?

-Kom gärna med förslag om vad NI läsare vill att vi ska ta upp, det är ju ändå ni som gör bloggen värt att skriva-

 

Annonser

Föräldraansvar

vi är alla människor

”När föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning ansöker om assistansersättning gör Försäkringskassan en bedömning av hur mycket assistans just det barnet behöver. Bedömningen görs med hänsyn till det normala föräldraansvaret, det vill säga hur mycket hjälp och stöd barnet behövt om det inte haft sin funktionsnedsättning.”

Citatet är direkt kopierat från försäkringskassans hemsida. Nu till min fråga. Vad är normalt? Som en tvåbarnsmamma kan jag med gott samvete, påstå att barnen är väldigt olika i sin utveckling.

I den ålder där mitt första barn kunde städa sitt rum, skära sin egen mat, borsta sitt hår etc, kan barn nummer två fortfarande inte komma ihåg att man inte ska använda fingrarna för att äta middag. Så vilket är det som är normalt?

Av vissa beslut så kan man utläsa att handläggaren tycker att det är ”normalt” att bära runt en 6 åring, eller att det är ”normalt” för en förälder att vara hemma och möta upp en 16 åring efter skolan. Här kommer man igen till det vi har redan pratat om (fast inte nog). Besluten från försäkringskassan är inte rättvisa. Där handläggaren A förstår att det inte är normalt att behöva bära runt en 6-åring och därför beviljar tid för hjälp med förflyttningar. Bestämmer handläggare B (i samma fall) att inte bevilja tid för hjälp med det samma, med motiveringen att man inte kan lämna en ”normal” 6-åring ensam och därför faller förflyttningar under föräldraansvar.

Visserligen lämnar inte jag min 6-åring ensam hemma, dock skulle jag nog få väldiga fysiska problem om jag skulle behöva bära runt honom. Man måste räkna in att som en förälder ska man ha ett förvärvs arbete för att kunna ta hand om sin familj ekonomiskt. Tänk dig då efter ditt heltidsjobb, komma hem, laga mat, bära runt ett barn på ca 25-30 kg. Därefter, inte sätta sig vid tv:n för att varva ner utan se till att mata sin 6-åring, bada, se till att medicinera, byta om till nattkläder och lägga sin 6-åring för att sen ha tillsyn under natten, springa in flera gånger på natten för att ändra sovställning för sitt barn för att undvika liggsår. Tänk sen att varje moment tar mellan 30 minuter och 1 timme. Förstår ni? Föräldraansvar all ära, men var går gränsen? Att ha ett barn med funktionsnedsättning som behöver hjälp och tillsyn 24 tim/dygn, och inte få hjälp med den situationen. Medvetet tvinga föräldrarna pressa sig till brytpunkten där man själv börjar tänka att lämna bort sitt eget barn. Må dåligt av att ens tänka tanken… Vi måste hjälpa de familjerna som hjälp behöver. Stötta föräldrarna i deras vardag. Vi ska finnas där för våra medmänniskor!

 

Ambitioner

everybody is a geniusVilket underbart väder vi har fått! Inte ett moln i sikte och solen värmer på så otroligt skönt!

Nu till saken. Vi har ju inte startat bloggen för att prata om vädret, även om det känns som en mer positiv sak att prata om just idag. Än så länge har vi inte tystnat och vi har en ambition att fortsätta med granskning av allt som har med LSS att göra. Och det gör vi så klart oberoende av parti eller deras politik. Alla är lika värda i våra ögon, till och med politikerna.

Nu på senaste tiden har vi läst mycket om Lena Hallengren, barn-, äldre- och jämställdhetsminister, och regeringens ambitioner med LSS lagstiftningen. Idag är LSS en rättighetslagstiftning som har utgångspunkt i FN:s konvention om lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och så ska det fortsätta vara. Ambitionen är dock att få en lagstiftning som är mycket tydligare än idag. Det har varit en del prat om att lägga all assistansersättningen på kommunerna istället för Försäkringskassan. Detta är dock ingenting regeringen vill kännas vid längre, utan meningen är att ansvaret fortsättningsvis ska vara delad mellan kommunerna och staten.

Domarna från Högsta Förvaltnings Domstolen har senaste åren blivit tolkade av försäkringskassan, så att assistansberättigade har minskat från ca 16 000 till 14 600 personer. 8 av 10 som idag söker personlig assistans blir nekade helt.

Vi önskar självklart också att lagen skall bli tydligare för allas bästa. Däremot hoppas vi att tydligheten inte ska betyda ännu fler nekande. Vi har alla läst om personer som så desperat är i behov av assistans, men inte får det. Dessa artiklar gör oss arga och ledsna. Vem är det som har rätt att leka gud över människornas liv. Lever vi i ett land där en enskild handläggare kan påverka beslutet på en ansökan? Om inte handläggaren gillar mig, kan jag få ett sämre beslut, eller i värsta fall inget beslut alls, bara för det? Oro som aldrig släpper, är det normalt? Varför slår vi fortfarande ner dem som redan ligger? Nu måste vi skärpa till oss!

Nästa vecka på måndag 21 maj kl 11.00 är det en aktuell debatt i Sveriges riksdag om rättsläget om personlig assistans. Än så länge är det bara 4 talare klara.

Lena Hallengren (S)

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Per Lodenius (C)

Maj Karlsson (V)

Vi väntar fortfarande på talare för Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna samt Kristdemokraterna (som för övrigt har kallat till just den här debatten). Vi hoppas på en bra, innehållsrik debatt som bevisar att våra ”kära” folkvalda kan ta LSS frågan på allvar!

 

Många bäckar små

bra val, dålig val

Jag hoppas att alla har haft en helt underbar Valborg! Det har ju under slutet av förra veckan och i början av denna, hänt lite på LSS-fronten. Dels fick försäkringskassans generaldirektör sparken, sparkravet blev bortplockat från assistansen och till sist men absolut inte minst har man förlängt tiden något för LSS-utredningen.

Men vad innebär allt detta i praktiken då?

Att sparka en generaldirektör kan man se som försoningsförsök. Men att påstå att det finns en person  att skylla på för katastrofen som kallas för FK, förstår vi alla att det inte är så. Förlänga tiden för utredarna att komma med förslag om hur man ska utveckla LSS till det bättre (hoppas vi) är bra, för att se bortom sparkraven som man har fokuserat på från början. Dock ska utredningen hålla sig inom gällande kostnadsramar och inte föreslå kostnadsdrivande åtgärder…

Kommer det att ändra något i praktiken då? Vi får väl hoppas på det. Dock känns det inte direkt som ett beslut som ska vända hela skutan. Då man har från första början på regeringsnivå, kommit med önskan om att utredaren för LSS ska komma med sparförslag i och med sin utredning. Samtidigt som man uppmanat försäkringskassan att bryta trenden med de ökade assistanstimmarna. Visserligen har man tagit bort två års omprövningarna för tillfället och det är väl det man märker mest. En generaldirektör arbetar efter direktiv från regeringen, så att byta ut en mot en annan kommer nog vare sig synas eller märkas är jag rädd. Vi får hålla tummarna för utredningen, och att man då har sett saker och ting från en mänskligare perspektiv också och inte bara som en massa siffror på papper. Nu har jag ju absolut ingen aning om vad gällande kostnadsramar betyder i klarspråk så jag kan bara spekulera. ”Ta bort sparkravet men se för guds skull till att det inte blir dyrare än vad det redan är?” Tyvärr så kommer det nog ta närmare två år innan vi ser något om utredningen i praktiken.

För alla som har fått avslag på sina ansökningar, nedsatta assistanstimmar eller borttagen assistans, kommer ändringen inte snabbt nog. Fortfarande finns det personer som är helt beroende av sina nära och kära för att kunna leva ens någorlunda liv, och nu skriver jag inte på sina egna villkor. När man inte själv kan påverka sin assistans, utan det påverkas av när och hur mycket dina närstående hinner och orkar med. Ja, då är livet helt på alla andras villkor. Från att ha varit ett land i spetsen för mer humant liv åt alla, har vi nu hamnat på efterkälken. Det enda vi kan göra är att hålla tummarna för framtiden, överklaga felaktiga beslut och ta lärdom av tiden som redan passerat sedan assistansen start.

Många bäckar små att försöka komma åt rätt håll, det är en början. Att ta steg i rätt riktning är viktigt. Vi behöver få våra röster hörda, ge konstruktiv kritik och praktiska råd för de som bestämmer. Kanske en vacker dag…

word