Studenttider

sjungomNu är det högsäsong för alla studenter! Vare sig det gäller grundskolan, gymnasiet eller högskola så är det snart tid för sommarlov. Mitt i alla förberedelserna inför studentfesten som vi kommer att ha nästa vecka så kommer man att tänka på alla de som ska börja sin resa in i gymnasiet.

Över 100 000 ungdomar går ut ur grundskolan och ska söka vidare till gymnasieskolan. Hur ska man veta vilken skola man ska välja? Vissa väljer gymnasiet efter var de bor, vissa efter specialinriktade linjer, många väljer efter vilka gymnasier polarna väljer. Nu kommer det en skruvboll. Att ha en funktionsvariation begränsar urvalet. Fortfarande 2018 så finns det skolor som inte är anpassade för att ta emot ALLA elever. Skolan kanske är anpassad, men VÄLJER att inte lägga in resurserna för att kunna ta emot elever med funktionsvariation. Och till sist när man har hittat SKOLAN där allting klaffar, då sätter sig kommunen på tvären. Vet ni om att det kan ta upp till 6 månader att få skolskjuts godkänt till din skola? När du får intagningsbeskedet på sommaren så kan det vara för sent att söka skolskjuts vilket kan innebära att föräldrarna får ställa upp och skjutsa till och från skolan, varje dag, i månader.

Sen kommer man till dagen då din ungdom ska börja praktisera. Vilken spänning! Att ta de små stegen mot att bli vuxen. Nu när man kan få se hur det är på en arbetsplats och känna av lite hur annorlunda det är att arbeta mot hur det är att gå i skolan. För många blir också en praktikplats ett extrajobb, sommarjobb eller om man verkligen har tur kan man till och med få fast anställning efter skolan. Vilken underbar sak praktik är! MEN har man skolskjuts så kan man ju tänka sig att självklart får man skjuts till sin praktikplats på de dagarna ens skoldag är lagt på praktikplatsen? Tänk om. Skolskjutsen är till och från skolan, att du har din ungdom på praktik vissa skoldagar, tar skolskjutsen inte hänsyn till. Nu när du har stressat och bråkat för att få skolskjuts från första början, ska du ta och bråka om att din ungdom har rätt att få skolskjutsen till den platsen dit skoldagen är planerat. Låter det här som mycket? Tänk då allt annat runtomkring. Alla planeringar mellan skolan, föräldrar och ungdomen själv för att få vardagen i den nya skolan att flyta på smidigt.

Jag ger all min eloge för alla ungdomar och föräldrar som inte ger upp sina drömmar om en utbildning, trots att en funktionsnedsättning kan sätta käppar i hjulet i det fria valet. Jag vet nog bara en bråkdel vad ni behöver gå igenom för att kunna ”fritt” välja mellan gymnasierna. För det är ju en rättighet som alla ungdomar har. Att vi behöver ta och ”lära” skolor och kommuner om rättigheter är nog något vi får leva med länge.

-Alla är lika värda-

Annonser

Föräldraansvar

vi är alla människor

”När föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning ansöker om assistansersättning gör Försäkringskassan en bedömning av hur mycket assistans just det barnet behöver. Bedömningen görs med hänsyn till det normala föräldraansvaret, det vill säga hur mycket hjälp och stöd barnet behövt om det inte haft sin funktionsnedsättning.”

Citatet är direkt kopierat från försäkringskassans hemsida. Nu till min fråga. Vad är normalt? Som en tvåbarnsmamma kan jag med gott samvete, påstå att barnen är väldigt olika i sin utveckling.

I den ålder där mitt första barn kunde städa sitt rum, skära sin egen mat, borsta sitt hår etc, kan barn nummer två fortfarande inte komma ihåg att man inte ska använda fingrarna för att äta middag. Så vilket är det som är normalt?

Av vissa beslut så kan man utläsa att handläggaren tycker att det är ”normalt” att bära runt en 6 åring, eller att det är ”normalt” för en förälder att vara hemma och möta upp en 16 åring efter skolan. Här kommer man igen till det vi har redan pratat om (fast inte nog). Besluten från försäkringskassan är inte rättvisa. Där handläggaren A förstår att det inte är normalt att behöva bära runt en 6-åring och därför beviljar tid för hjälp med förflyttningar. Bestämmer handläggare B (i samma fall) att inte bevilja tid för hjälp med det samma, med motiveringen att man inte kan lämna en ”normal” 6-åring ensam och därför faller förflyttningar under föräldraansvar.

Visserligen lämnar inte jag min 6-åring ensam hemma, dock skulle jag nog få väldiga fysiska problem om jag skulle behöva bära runt honom. Man måste räkna in att som en förälder ska man ha ett förvärvs arbete för att kunna ta hand om sin familj ekonomiskt. Tänk dig då efter ditt heltidsjobb, komma hem, laga mat, bära runt ett barn på ca 25-30 kg. Därefter, inte sätta sig vid tv:n för att varva ner utan se till att mata sin 6-åring, bada, se till att medicinera, byta om till nattkläder och lägga sin 6-åring för att sen ha tillsyn under natten, springa in flera gånger på natten för att ändra sovställning för sitt barn för att undvika liggsår. Tänk sen att varje moment tar mellan 30 minuter och 1 timme. Förstår ni? Föräldraansvar all ära, men var går gränsen? Att ha ett barn med funktionsnedsättning som behöver hjälp och tillsyn 24 tim/dygn, och inte få hjälp med den situationen. Medvetet tvinga föräldrarna pressa sig till brytpunkten där man själv börjar tänka att lämna bort sitt eget barn. Må dåligt av att ens tänka tanken… Vi måste hjälpa de familjerna som hjälp behöver. Stötta föräldrarna i deras vardag. Vi ska finnas där för våra medmänniskor!

 

ABBA the museum

ABBA-The-Museum-34 abba dockor.jpg

Här kommer ett tips om något vi kan rekommendera att göra när man är i Stockholm. ABBA museet på Djurgården är så mycket mer än bara ett museum.

Självklart som i alla museer så finns det mycket att se. Allt från scenkläder till hur många sålda album runt om i världen. ABBA muséet erbjuder också en massa roligheter att göra. Vill du stå på scen med ABBA? Eller har du alltid drömt om att skriva en sång som du kan spela in på en skiva? Här har du en utmärkt möjlighet att göra detta.

Här kan man lätt spendera en 3-4 timmar utan problem. Entrébiljetten kan kännas lite saftig med sina 250 kr, men det är värd varenda krona. Det bästa med det hela är att Abba muséet är handikappanpassat med hissar mellan olika plan samt breda dörröppningar och gångar. Har man personlig assistans eller ledsagning så följer assistenten/ledsagaren med utan kostnad för inträde.

Det som kan vara lite negativt är att det finns väldigt begränsat med parkeringar, men med färdtjänst så är inte detta heller någon problem. Det man ska tänka på vid besöket är att Abba museet är kontantfri museum så det är kort som gäller vid inträde och i shoppen.

Har du inget bättre för dig och tycker om musik så dra på dig kappan och ta dig till Djurgårdsvägen 68 för en upplevelse du inte kommer att ångra!

abba gitarr.jpg

Oklart?!

Respekt, värdeord Öppenhet, värdeord

Nu är jag där igen… Läser om domar, grundläggande behov, handläggarnas bedömningar och självklart försäkringskassans tolkningar… Och det bubblar i mig. Hur tänker man?

Att man kan ens diskutera om sondmatning är integritetsnära förstår jag inte. För att koppla in sondmaskinen, måste du under kläderna på din kund, samma sak om du sondmatar manuellt. Det fungerar likadant för alla som sondmatas, hur kan man då besluta att kund A är sondmatningen integritetsnära hjälpbehov men kund B så är det inte det? Det är handläggarens som bestämmer hur hen tolkar kundens integritet. Att även efter HFD.s dom om sondmatningen, fredag den 13 april 2018, kan försäkringskassan fortfarande använda kryphålet i domen för att bedöma integriteten för folk.

Var går gränsen för din (fysiska) integritet? Var går min gräns? Grannens då? Vem kan på något sätt bedöma om en annan personers integritet? Jo jag ska berätta. Handläggaren för försäkringskassan. De frågar inte kunden var deras gräns går för den gränsen tycker var och en sig veta. Att försäkringskassan bedömer olika i två nästintill identiska ansökningar har ingenting med själva kundens hjälpbehov att göra. Det har bara med en enskild (eller två tillsammans då de oftast är två handläggare) människas egen bedömning att göra.

Det gör mig gråtfärdig att höra att det är så vanskligt med dessa bedömningar. Och nu har vi inte ens pratat om kommunernas bedömningar vilket kan orsaka stresspåslag och panikattack hos mej. Vi får helt enkelt kämpa vidare och aldrig ge upp!

Närhet, värdeord Leverans, värdeord

 

Ambitioner

everybody is a geniusVilket underbart väder vi har fått! Inte ett moln i sikte och solen värmer på så otroligt skönt!

Nu till saken. Vi har ju inte startat bloggen för att prata om vädret, även om det känns som en mer positiv sak att prata om just idag. Än så länge har vi inte tystnat och vi har en ambition att fortsätta med granskning av allt som har med LSS att göra. Och det gör vi så klart oberoende av parti eller deras politik. Alla är lika värda i våra ögon, till och med politikerna.

Nu på senaste tiden har vi läst mycket om Lena Hallengren, barn-, äldre- och jämställdhetsminister, och regeringens ambitioner med LSS lagstiftningen. Idag är LSS en rättighetslagstiftning som har utgångspunkt i FN:s konvention om lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och så ska det fortsätta vara. Ambitionen är dock att få en lagstiftning som är mycket tydligare än idag. Det har varit en del prat om att lägga all assistansersättningen på kommunerna istället för Försäkringskassan. Detta är dock ingenting regeringen vill kännas vid längre, utan meningen är att ansvaret fortsättningsvis ska vara delad mellan kommunerna och staten.

Domarna från Högsta Förvaltnings Domstolen har senaste åren blivit tolkade av försäkringskassan, så att assistansberättigade har minskat från ca 16 000 till 14 600 personer. 8 av 10 som idag söker personlig assistans blir nekade helt.

Vi önskar självklart också att lagen skall bli tydligare för allas bästa. Däremot hoppas vi att tydligheten inte ska betyda ännu fler nekande. Vi har alla läst om personer som så desperat är i behov av assistans, men inte får det. Dessa artiklar gör oss arga och ledsna. Vem är det som har rätt att leka gud över människornas liv. Lever vi i ett land där en enskild handläggare kan påverka beslutet på en ansökan? Om inte handläggaren gillar mig, kan jag få ett sämre beslut, eller i värsta fall inget beslut alls, bara för det? Oro som aldrig släpper, är det normalt? Varför slår vi fortfarande ner dem som redan ligger? Nu måste vi skärpa till oss!

Nästa vecka på måndag 21 maj kl 11.00 är det en aktuell debatt i Sveriges riksdag om rättsläget om personlig assistans. Än så länge är det bara 4 talare klara.

Lena Hallengren (S)

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Per Lodenius (C)

Maj Karlsson (V)

Vi väntar fortfarande på talare för Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna samt Kristdemokraterna (som för övrigt har kallat till just den här debatten). Vi hoppas på en bra, innehållsrik debatt som bevisar att våra ”kära” folkvalda kan ta LSS frågan på allvar!

 

Veckan som bara försvann

IMG_0053  IMG_0193  IMG_0034

Finns det någon vecka som har gått lika fort som denna? Jag tror inte det. Kan dock ha något att göra med att man tog en extra ledig dag i måndags och tisdagen var en ”röd dag”. Vad som kommer till nyhetsflödet angående LSS har det varit väldigt tyst på den fronten. Kan ha med en kort vecka att göra där med. Men visst känns det lite som att man har lagt på locket lite. Som att nu när man har kommit med både uppsägningar och nya riktlinjer så tror man att allt är frid och fröjd.

Personligen kan jag tycka att det finns så mycket som behöver dras upp i ljuset så att säga när det kommer till LSS-frågor. Grundläggande behoven till exempel. I dagens läge är det svårt att försvara dem enligt FK:s kriterier när man samtidigt vet att av LSS framgår, och jag citerar ordagrant, ”verksamheten ska enligt lagen främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som ingår i lagens personkrets”.

Som grundläggande behov räknas till exempel hjälp med att föra maten till munnen, dock inte att man får hjälp att laga maten eller skära maten i lagom stora bitar och prata inte ens om att få tillsyn om du har sväljsvårigheter som gör att kvävningsrisken är väldigt hög. Så behöver du inte hjälp med att aktivt föra en gaffel till munnen så kan du glömma hela ätandet.

Annat grundläggande behov är att få hjälp med att klä på sig vanliga kläder, men inte ytterkläder eller skor då det är inte tillräckligt kroppsnära hjälp. Låter ju helt sjukt eller hur? Så vill du ha delaktighet i samhällslivet, som det så fint heter, så får du göra det utan ytterkläder. Välj en varm och solig dag om du vill ut.

Behöver du hjälp med att ta dig till toaletten men har förmåga att torka dig själv? Glöm toabesöken! Att få hjälp till och från toaletten är inte ett grundläggande behov enligt FK.  Detsamma gäller för att ta en dusch.

Behöver jag fortsätta eller börjar ni förstå vart jag är på väg? Visserligen kan du få hjälp med icke grundläggande behov också. OM du överskrider den magiska 20 (grundläggande) timmar i veckan gränsen. Vad händer med hen som kan äta själv men sätter i halsen flera gånger under en måltid? Hen som kan visserligen sköta sin toahygien men är för ostadig för att själv ta sig till toaletten?

Att komma upp till 20 timmar i veckan med de grundläggande behoven är betydligt svårare än det låter och därför finns det så otroligt många som behöver ha assistans, för att kunna ha en livskvalité som går att jämföra med icke assistansbehövande, som inte får det via FK och hamnar i kommunens, ofta, ännu snävare bedömning eller i värsta fall utan assistans helt och hållet.

Så tycker du att vi har pratat tillräckligt mycket om LSS?
Det tycker inte jag och därför kommer jag fortsätta skriva om det, så länge dessa dumma beslut finns kvar.

 

 

 

 

Ta vara på viljan

Att vilja jobba, att ha möjligheten att ha ett arbete. För oss flesta är det självklart att man ska arbeta och till och med nödvändigt. Men det finns en del som vill så gärna komma in på arbetsmarknad och får nej, gång på gång. Ingen vill höra att man inte är attraktiv för arbetsgivare. Man har så mycket vilja, så mycket kämparglöd och ändå så duger man inte. Det är väl dags att  kunna se människan bakom funktionsnedsättningen? Dags att förstå att, även om någon inte gör saker och ting  fysiskt likadant som ”vi andra”, betyder ju inte att deras sätt är ett sämre sätt.

Nu börjar arbetsförmedlingen slå upp ögonen för en grupp av människor som man har förbisett hittills. Så mycket kunskap och handlingskraft som inte blivit utnyttjat i arbetsmarknaden. Vi behöver helt enkelt bli mer öppna för att ta emot funkisar på våra arbetsplatser.

Stiftelsen Activa har arrangerat något de kallar för ”jobbskuggning”. Jobbskuggningen går ut på att en funktionshindrad person får en möjlighet att ”bredvid jobba” ihop med en anställd som blir ens handledare. Att vara en handledare för en funktionshindrad som följer en i ens arbetsdag kan öppna ögonen för likaväl handledaren som personen med funktionsnedsättning. Mångfalden på arbetsplatsen lär oss en bredare sätt att se på saker.  Att kunna tänka sig i någon annans situation kan vara svårt och därför behöver vi hjälp av de som lever sin vardag i en mer begränsad värld.

Nu är det säkert många som tänker att på min arbetsplats är det svårt att ha en funkis som anställd. Då undrar jag, vad är det som gör det så svårt? Tillgänglighet på arbetsplatsen? Arbetsuppgifterna? Finns det inte ett enda uppgift man kan delegera till en funkis? Är du riktigt säker på ditt svar? Att ha en funkis som jobbskuggar dig under din arbetsdag kanske kan öppna dina ögon och få en ny infallsvinkel i det du gör per automatik dagligen. Tänk om du faktiskt lär dig något nytt! Kanske ett smidigare sätt att utföra ditt jobb som du aldrig ens tänkt på.

Tänk på det, riktigt noga…

dis-ability