Begränsningar

ökande-vinster-6472971

Fick en tips av en kund om att skriva lite angående det nygamla förslaget om att begränsa vinster i välfärden. Min första tanke var ju självklart; Behövs det? Som en privat anordnade av assistans vet vi att vinsterna i den här branschen är väldigt marginella. Att begränsa vinsten genom att lägga taket på 7-8% gör väl inte så mycket då man kan väl inte ha en fungerande, rättvis, bra och fackmässig assistans samtidigt som man gör över 8 % vinst, eller?

Efter att ha kollat lite på förra årets bokslut hos flera assistansbolag så kom jag fram till att även om de flesta ligger i genomsnitt 2-7% vinst så finns det assistansanordnare som ligger på över 10 % i vinstmarginal. Så visst kan man motivera en begränsning. Frågan är dock hur mycket det hjälper i slutändan. När man startar ett bolag inom omsorg, är nog inte grundtanken att det finns stora pengar att tjäna. De flesta vet om att det ligger mycket arbete och mycket känsla för medmänsklighet att faktiskt kunna hjälpa, inte för att ”tjäna en hacka”. Att det finns oseriösa företag i varje bransch är tyvärr ett faktum som jag inte tror man kommer ifrån. Visst kan man kanske begränsa det lite, men att helt kunna utrota det är nog bara en dröm.

Finansutskottet föreslår att riksdagen nekar vinstbegränsningen och istället inför ”nationella kvalitetskrav för verksamheter som bedrivs inom välfärden”. Kommer det ändra något? Vem är det som ska se till att kraven uppfylls? Nästan 15 000 personer har personlig assistans så man kan bara ana hur många assistansbolag det finns i Sverige. 1,6% av assistansanvändare ordnar sin egen assistans, bara det är 240 st. ”bolag”, på det ska man räkna in alla kommuner som anordnar assistansen i egen regi och självklart de privatägda bolagen. Att ha någon effektiv kontroll att kvalitetskraven uppfylls kommer vara svårt, eller omöjligt, att kunna verkställa.

Mitt förslag för kvalitetssäkring? Använd alla vår kära Försäkringskassan. Att jämföra beslutet med hur bolagen egentligen använder de beslutade timmarna, inte bara sporadiskt utan via algoritm på datorn, plocka ut de som inte använder timmarna enligt beslutet och granska varför. Krav på kollektivavtal och stickkontroller på att personalen har rätt lön i förhållande till sin ålder och arbetslivserfarenhet. Vem vet, kanske skulle funka?

-Kom gärna med förslag om vad NI läsare vill att vi ska ta upp, det är ju ändå ni som gör bloggen värt att skriva-

 

Annonser

Ta vara på viljan

Att vilja jobba, att ha möjligheten att ha ett arbete. För oss flesta är det självklart att man ska arbeta och till och med nödvändigt. Men det finns en del som vill så gärna komma in på arbetsmarknad och får nej, gång på gång. Ingen vill höra att man inte är attraktiv för arbetsgivare. Man har så mycket vilja, så mycket kämparglöd och ändå så duger man inte. Det är väl dags att  kunna se människan bakom funktionsnedsättningen? Dags att förstå att, även om någon inte gör saker och ting  fysiskt likadant som ”vi andra”, betyder ju inte att deras sätt är ett sämre sätt.

Nu börjar arbetsförmedlingen slå upp ögonen för en grupp av människor som man har förbisett hittills. Så mycket kunskap och handlingskraft som inte blivit utnyttjat i arbetsmarknaden. Vi behöver helt enkelt bli mer öppna för att ta emot funkisar på våra arbetsplatser.

Stiftelsen Activa har arrangerat något de kallar för ”jobbskuggning”. Jobbskuggningen går ut på att en funktionshindrad person får en möjlighet att ”bredvid jobba” ihop med en anställd som blir ens handledare. Att vara en handledare för en funktionshindrad som följer en i ens arbetsdag kan öppna ögonen för likaväl handledaren som personen med funktionsnedsättning. Mångfalden på arbetsplatsen lär oss en bredare sätt att se på saker.  Att kunna tänka sig i någon annans situation kan vara svårt och därför behöver vi hjälp av de som lever sin vardag i en mer begränsad värld.

Nu är det säkert många som tänker att på min arbetsplats är det svårt att ha en funkis som anställd. Då undrar jag, vad är det som gör det så svårt? Tillgänglighet på arbetsplatsen? Arbetsuppgifterna? Finns det inte ett enda uppgift man kan delegera till en funkis? Är du riktigt säker på ditt svar? Att ha en funkis som jobbskuggar dig under din arbetsdag kanske kan öppna dina ögon och få en ny infallsvinkel i det du gör per automatik dagligen. Tänk om du faktiskt lär dig något nytt! Kanske ett smidigare sätt att utföra ditt jobb som du aldrig ens tänkt på.

Tänk på det, riktigt noga…

dis-ability

 

 

Gör om, gör rätt

Läste en kort artikel i webbtidningen brukarkoll.se om att kristdemokraterna begär riksdagsdebatt angående sparkraven på assistansersättning. Det var väl på tiden kan man ju tycka. Sen att man från första början inte skulle ha lagt sparkrav på något så viktigt, kan man ju ha ännu starkare åsikter om. Det finns så mycket annat man kan spara in på än på det som lägger grunden för allas lika rätt i samhället! Varför då spara in på just det här?

Nånstans längs vägen har man kommit på att lagen ger för mycket utrymme för bidragsfusk. Detta må ha hänt, dock inte i den utsträckningen som man målade upp i medierna för några år sedan. Kommer ni ihåg vilka nyhetsinslag det var om en man som satt i rullstol, hade sina anhöriga som assistenter, och ertappades att laga sitt tak och att man först då började ana ”ugglor i mossen”? Jag tror att det, och ett antal andra liknande händelser, ligger bakom de hårdare kraven för assistansersättning. Det finns alltid utrymme för fusk och det som är beklagligt är att det finns människor som utnyttjar systemet. Detta skrivs det inte så mycket om. Hur mycket fusk finns det inte med bostadsbidrag, vab, socialbidrag etc? MEN att rapportera fusket inom assistans som ett omfattande problem gör ju att en vanlig Svensson får en bild målad framför ögonen. En bild som är väldigt skev. Om man skulle göra en liknande räd mot folk som fuskar med andra bidrag, skulle det troligtvis sluta med att vi har en ”arg mob” av människor som börjar reagera, diskutera och vara för avskaffning av all bidrag. Nu menar jag inte att vi går på allt som skrivs i tidningarna, utan att det vi läser och hör i nyheterna är det vi oftast kommer att prata om. Tänk dig själv, hur många gånger tar man inte till ”just ja, läste du om…” när man står inför en obekväm tystnad.

Däremot så glömde man nånstans på vägen att över 90% av dem som hade assistansersättning faktiskt är i behov av det, för att ha samma förutsättningar som ”vi andra”. Med de hårdare lagarna kom man åt fusket så som det ursprungligen var menat. Samtidigt så var det många, som är i behov av assistans, också förlorade sin assistans och sin frihet i och med det. Att nu ta upp debatten på riksdagsnivå är välkommet, även om det tog sin tid.

Här skulle jag kunna lägga in en lång rad av sparförslag för regeringen, men tror tyvärr inte att det finns någon på regeringsnivå som följer vår lilla blogg. Därför får jag avsluta inlägget med en allmän uppmaning. Börja använda huvudet och GÖR OM, GÖR RÄTT!

IMG_0056