Begränsningar

ökande-vinster-6472971

Fick en tips av en kund om att skriva lite angående det nygamla förslaget om att begränsa vinster i välfärden. Min första tanke var ju självklart; Behövs det? Som en privat anordnade av assistans vet vi att vinsterna i den här branschen är väldigt marginella. Att begränsa vinsten genom att lägga taket på 7-8% gör väl inte så mycket då man kan väl inte ha en fungerande, rättvis, bra och fackmässig assistans samtidigt som man gör över 8 % vinst, eller?

Efter att ha kollat lite på förra årets bokslut hos flera assistansbolag så kom jag fram till att även om de flesta ligger i genomsnitt 2-7% vinst så finns det assistansanordnare som ligger på över 10 % i vinstmarginal. Så visst kan man motivera en begränsning. Frågan är dock hur mycket det hjälper i slutändan. När man startar ett bolag inom omsorg, är nog inte grundtanken att det finns stora pengar att tjäna. De flesta vet om att det ligger mycket arbete och mycket känsla för medmänsklighet att faktiskt kunna hjälpa, inte för att ”tjäna en hacka”. Att det finns oseriösa företag i varje bransch är tyvärr ett faktum som jag inte tror man kommer ifrån. Visst kan man kanske begränsa det lite, men att helt kunna utrota det är nog bara en dröm.

Finansutskottet föreslår att riksdagen nekar vinstbegränsningen och istället inför ”nationella kvalitetskrav för verksamheter som bedrivs inom välfärden”. Kommer det ändra något? Vem är det som ska se till att kraven uppfylls? Nästan 15 000 personer har personlig assistans så man kan bara ana hur många assistansbolag det finns i Sverige. 1,6% av assistansanvändare ordnar sin egen assistans, bara det är 240 st. ”bolag”, på det ska man räkna in alla kommuner som anordnar assistansen i egen regi och självklart de privatägda bolagen. Att ha någon effektiv kontroll att kvalitetskraven uppfylls kommer vara svårt, eller omöjligt, att kunna verkställa.

Mitt förslag för kvalitetssäkring? Använd alla vår kära Försäkringskassan. Att jämföra beslutet med hur bolagen egentligen använder de beslutade timmarna, inte bara sporadiskt utan via algoritm på datorn, plocka ut de som inte använder timmarna enligt beslutet och granska varför. Krav på kollektivavtal och stickkontroller på att personalen har rätt lön i förhållande till sin ålder och arbetslivserfarenhet. Vem vet, kanske skulle funka?

-Kom gärna med förslag om vad NI läsare vill att vi ska ta upp, det är ju ändå ni som gör bloggen värt att skriva-

 

Annonser

Studenttider

sjungomNu är det högsäsong för alla studenter! Vare sig det gäller grundskolan, gymnasiet eller högskola så är det snart tid för sommarlov. Mitt i alla förberedelserna inför studentfesten som vi kommer att ha nästa vecka så kommer man att tänka på alla de som ska börja sin resa in i gymnasiet.

Över 100 000 ungdomar går ut ur grundskolan och ska söka vidare till gymnasieskolan. Hur ska man veta vilken skola man ska välja? Vissa väljer gymnasiet efter var de bor, vissa efter specialinriktade linjer, många väljer efter vilka gymnasier polarna väljer. Nu kommer det en skruvboll. Att ha en funktionsvariation begränsar urvalet. Fortfarande 2018 så finns det skolor som inte är anpassade för att ta emot ALLA elever. Skolan kanske är anpassad, men VÄLJER att inte lägga in resurserna för att kunna ta emot elever med funktionsvariation. Och till sist när man har hittat SKOLAN där allting klaffar, då sätter sig kommunen på tvären. Vet ni om att det kan ta upp till 6 månader att få skolskjuts godkänt till din skola? När du får intagningsbeskedet på sommaren så kan det vara för sent att söka skolskjuts vilket kan innebära att föräldrarna får ställa upp och skjutsa till och från skolan, varje dag, i månader.

Sen kommer man till dagen då din ungdom ska börja praktisera. Vilken spänning! Att ta de små stegen mot att bli vuxen. Nu när man kan få se hur det är på en arbetsplats och känna av lite hur annorlunda det är att arbeta mot hur det är att gå i skolan. För många blir också en praktikplats ett extrajobb, sommarjobb eller om man verkligen har tur kan man till och med få fast anställning efter skolan. Vilken underbar sak praktik är! MEN har man skolskjuts så kan man ju tänka sig att självklart får man skjuts till sin praktikplats på de dagarna ens skoldag är lagt på praktikplatsen? Tänk om. Skolskjutsen är till och från skolan, att du har din ungdom på praktik vissa skoldagar, tar skolskjutsen inte hänsyn till. Nu när du har stressat och bråkat för att få skolskjuts från första början, ska du ta och bråka om att din ungdom har rätt att få skolskjutsen till den platsen dit skoldagen är planerat. Låter det här som mycket? Tänk då allt annat runtomkring. Alla planeringar mellan skolan, föräldrar och ungdomen själv för att få vardagen i den nya skolan att flyta på smidigt.

Jag ger all min eloge för alla ungdomar och föräldrar som inte ger upp sina drömmar om en utbildning, trots att en funktionsnedsättning kan sätta käppar i hjulet i det fria valet. Jag vet nog bara en bråkdel vad ni behöver gå igenom för att kunna ”fritt” välja mellan gymnasierna. För det är ju en rättighet som alla ungdomar har. Att vi behöver ta och ”lära” skolor och kommuner om rättigheter är nog något vi får leva med länge.

-Alla är lika värda-

Ambitioner

everybody is a geniusVilket underbart väder vi har fått! Inte ett moln i sikte och solen värmer på så otroligt skönt!

Nu till saken. Vi har ju inte startat bloggen för att prata om vädret, även om det känns som en mer positiv sak att prata om just idag. Än så länge har vi inte tystnat och vi har en ambition att fortsätta med granskning av allt som har med LSS att göra. Och det gör vi så klart oberoende av parti eller deras politik. Alla är lika värda i våra ögon, till och med politikerna.

Nu på senaste tiden har vi läst mycket om Lena Hallengren, barn-, äldre- och jämställdhetsminister, och regeringens ambitioner med LSS lagstiftningen. Idag är LSS en rättighetslagstiftning som har utgångspunkt i FN:s konvention om lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och så ska det fortsätta vara. Ambitionen är dock att få en lagstiftning som är mycket tydligare än idag. Det har varit en del prat om att lägga all assistansersättningen på kommunerna istället för Försäkringskassan. Detta är dock ingenting regeringen vill kännas vid längre, utan meningen är att ansvaret fortsättningsvis ska vara delad mellan kommunerna och staten.

Domarna från Högsta Förvaltnings Domstolen har senaste åren blivit tolkade av försäkringskassan, så att assistansberättigade har minskat från ca 16 000 till 14 600 personer. 8 av 10 som idag söker personlig assistans blir nekade helt.

Vi önskar självklart också att lagen skall bli tydligare för allas bästa. Däremot hoppas vi att tydligheten inte ska betyda ännu fler nekande. Vi har alla läst om personer som så desperat är i behov av assistans, men inte får det. Dessa artiklar gör oss arga och ledsna. Vem är det som har rätt att leka gud över människornas liv. Lever vi i ett land där en enskild handläggare kan påverka beslutet på en ansökan? Om inte handläggaren gillar mig, kan jag få ett sämre beslut, eller i värsta fall inget beslut alls, bara för det? Oro som aldrig släpper, är det normalt? Varför slår vi fortfarande ner dem som redan ligger? Nu måste vi skärpa till oss!

Nästa vecka på måndag 21 maj kl 11.00 är det en aktuell debatt i Sveriges riksdag om rättsläget om personlig assistans. Än så länge är det bara 4 talare klara.

Lena Hallengren (S)

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Per Lodenius (C)

Maj Karlsson (V)

Vi väntar fortfarande på talare för Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna samt Kristdemokraterna (som för övrigt har kallat till just den här debatten). Vi hoppas på en bra, innehållsrik debatt som bevisar att våra ”kära” folkvalda kan ta LSS frågan på allvar!

 

Ny vecka, nya tag

 

Varning för ett personligt inlägg av en verksamhetsledare!

En ny, underbar, härlig och solig vecka ligger framför oss. Jag har hört att det finns folk som har måndagsångest, själv ser man framemot sin vecka på jobbet. Men så är det väl när man verkligen tycker om sitt jobb! Varje vecka kommer med sina utmaningar, stress, deadlines osv. Men varje vecka har också med sig så mycket kärlek, tacksamhet och belöningar.

Vissa veckor kämpar man mot FK för att få ett rättvist beslut för en kund. Nästa vecka är det kommunens tur. Det ska hittas de perfekta assistenter till en specifik kund, ordnas med sommarschema inför sommarsemestrar. Ibland måste schemat justeras pga nytt beslut där man dragit in assistanstimmar. Allt det här dränerar ens krafter, missnöjet över ett dåligt beslut för en kund får ögonen vattnas av tårar, för man vet ju att kunden behöver mer hjälp än vad som beslutats. Vissa dagar kommer man hem och är helt totalt slut, man har ingen förtroende för mänskligheten. Man köper med sig färdigmat till familjen, då det sista man orkar med är att stå vid spisen eller umgås och vara glad.

Helt plötsligt så klaffar ju allting! Känslan av att pricksäkert ha kunnat hitta just den perfekta assistenten till en kund. Schemat löser sig som av sig själv och man får ett positiv beslut från en kommun eller FK. Man kommer hem efter jobbet, full med energi. Lagar en god middag till familjen och sitter vid köksbordet och hör hur alla andra har haft det under dagen. För att inte prata om de fantastiska dagarna man får ett sms från en kund som tackar en för att man finns för hen. Eller när man får meddela en kund om ett positivt beslut. Ögonen tåras igen, men av helt andra skäl.

Jag har världens bästa jobb! Utmaningar tas emot med öppna armar då jag vet att belöningen är absolut värt det! En till människa har fått rätt ”att leva som alla andra”.

KÄRLEK-det är mitt jobb<3

IMG_0003 IMG_0437 img_0614.png

 

Ta vara på viljan

Att vilja jobba, att ha möjligheten att ha ett arbete. För oss flesta är det självklart att man ska arbeta och till och med nödvändigt. Men det finns en del som vill så gärna komma in på arbetsmarknad och får nej, gång på gång. Ingen vill höra att man inte är attraktiv för arbetsgivare. Man har så mycket vilja, så mycket kämparglöd och ändå så duger man inte. Det är väl dags att  kunna se människan bakom funktionsnedsättningen? Dags att förstå att, även om någon inte gör saker och ting  fysiskt likadant som ”vi andra”, betyder ju inte att deras sätt är ett sämre sätt.

Nu börjar arbetsförmedlingen slå upp ögonen för en grupp av människor som man har förbisett hittills. Så mycket kunskap och handlingskraft som inte blivit utnyttjat i arbetsmarknaden. Vi behöver helt enkelt bli mer öppna för att ta emot funkisar på våra arbetsplatser.

Stiftelsen Activa har arrangerat något de kallar för ”jobbskuggning”. Jobbskuggningen går ut på att en funktionshindrad person får en möjlighet att ”bredvid jobba” ihop med en anställd som blir ens handledare. Att vara en handledare för en funktionshindrad som följer en i ens arbetsdag kan öppna ögonen för likaväl handledaren som personen med funktionsnedsättning. Mångfalden på arbetsplatsen lär oss en bredare sätt att se på saker.  Att kunna tänka sig i någon annans situation kan vara svårt och därför behöver vi hjälp av de som lever sin vardag i en mer begränsad värld.

Nu är det säkert många som tänker att på min arbetsplats är det svårt att ha en funkis som anställd. Då undrar jag, vad är det som gör det så svårt? Tillgänglighet på arbetsplatsen? Arbetsuppgifterna? Finns det inte ett enda uppgift man kan delegera till en funkis? Är du riktigt säker på ditt svar? Att ha en funkis som jobbskuggar dig under din arbetsdag kanske kan öppna dina ögon och få en ny infallsvinkel i det du gör per automatik dagligen. Tänk om du faktiskt lär dig något nytt! Kanske ett smidigare sätt att utföra ditt jobb som du aldrig ens tänkt på.

Tänk på det, riktigt noga…

dis-ability